Ofredande är brottet att fysiskt antasta någon eller utsätta någon för störande kontakter eller annat hänsynslöst beteende som kränker personens frid. Brottet står i 4 kap. 7 § brottsbalken, och straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Handlar kränkningen om den sexuella integriteten är det i stället sexuellt ofredande, som har en strängare straffskala.
Lagtexten lyder: “Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.” Formuleringen fick sin nuvarande lydelse genom lag (2017:1136).
Vad innebär ofredande i praktiken?
Paragrafen täcker två typer av gärningar. Den första är fysisk: att knuffa någon, hålla fast någon, slita i någons kläder eller spotta på någon. Den andra är icke-fysisk och fångar allt från telefonterror till att kasta sten mot någon. Åklagarmyndigheten nämner också mobbning som exempel på vad som kan räknas som ofredande.
Brottet ligger i gränslandet mellan andra brott. Fysiska fall kan gränsa till misshandel, medan fall som bara består av ord kan gränsa till förtal eller förolämpning. Det som skiljer ofredande från dem är att det skyddade intresset är personens frid, alltså rätten att få vara i fred.
Vad krävs för att dömas för ofredande?
Tre saker behöver vara uppfyllda:
- En gärning av rätt slag. Någon antastar fysiskt, tar störande kontakter eller beter sig hänsynslöst på annat sätt.
- Gärningen är ägnad att kränka friden på ett kännbart sätt. Det räcker att beteendet typiskt sett kränker någons frid. Domstolen behöver alltså inte visa att just den här personen faktiskt blev kränkt.
- Uppsåt. Den som agerar ska förstå vad hen gör och vilka omständigheter som gör det brottsligt.
Obehagliga saker som en person normalt får tåla i vardagen räknas inte som ofredande. En otrevlig kommentar i en kö eller ett enstaka irriterat mejl når sällan upp till ett kännbart intrång. Bedömningen görs alltid i det enskilda fallet.
Exempel på störande kontakter och hänsynslöst beteende
| Typ | Exempel ur rättspraxis och doktrin |
|---|---|
| Fysiskt antastande | Knuffar, att hålla fast någon, sätta krokben, blåsa rök i ansiktet på en astmatiker |
| Störande kontakter | Upprepade sms, samtal och mejl, brevterror, återkommande ringningar på dörren |
| Annat hänsynslöst beteende | Fönstertittning, falskt besked om att en närstående har dött, att avfyra vapen eller föra oväsen mot någon |
Kontakter över internet omfattas på samma sätt som kontakter i verkligheten. Hur ofta kontakterna sker, när de sker och hur de uttrycks påverkar bedömningen. Har den utsatte tydligt sagt nej till fler kontakter väger det tungt om de ändå fortsätter.
Vad blir straffet för ofredande?
Straffskalan är böter eller fängelse i högst ett år. Maximistraffet höjdes den 1 juli 1993, då det gick från sex månader till ett år. Det vanligaste straffet är dagsböter, och fängelse för ett enstaka ofredande är ovanligt.
Domstolen gör en helhetsbedömning där försvårande omständigheter, som att gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet eller utnyttjat offrets skyddslösa läge, höjer straffvärdet. Att vara tidigare ostraffad talar till den tilltalades fördel. Vid upprepad brottslighet kan påföljden i stället bli villkorlig dom eller fängelse.
Vem får väcka åtal för ofredande? Frågan om allmän plats
Här skiljer sig ofredande från många andra brott. Enligt 4 kap. 11 § får åklagare väcka åtal för ofredande som inte skett på allmän plats bara om målsäganden anger brottet till åtal, eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Samma regel gäller för hemfridsbrott och olaga intrång. Sker ofredandet på gatan, i kollektivtrafiken eller på en annan allmän plats faller brottet under allmänt åtal.
Ofredande och liknande brott: var går gränserna?
- Förargelseväckande beteende gäller den som för oljud på allmän plats eller beter sig så att allmänheten tar anstöt. Straffet är penningböter, och brottet riktar sig inte mot en viss person.
- Olaga hot kräver att någon hotar med en brottslig gärning på ett sätt som kan framkalla allvarlig rädsla. Ett ofredande behöver inte innehålla något hot alls.
- Misshandel kräver kroppsskada, sjukdom, smärta eller vanmakt. En knuff som inte gör ont kan vara ofredande men inte misshandel.
Första steget: så anmäler du och får hjälp
Den som utsätts bör spara sms, mejl, samtalslistor och skärmdumpar och notera datum och tid för varje händelse. Anmälan görs till polisen, som utreder och förhör parterna. Om bevisningen räcker väcker åklagaren åtal och tingsrätten prövar saken. Som målsägande har du ett eget intresse i processen, och den senaste utvecklingen i synen på brottsoffrets ställning har gjort frågan om stöd till den utsatte mer central. Den som i stället är misstänkt har rätt att få veta vad misstanken gäller och kan ha rätt till en offentlig försvarare.
Relaterat: brott som bygger vidare på ofredande
Sexuellt ofredande
Sexuellt ofredande regleras i 6 kap. 10 § och gäller bland annat den som blottar sig eller genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet. Straffet är böter eller fängelse i högst två år. Grovt sexuellt ofredande ger fängelse i lägst sex månader och högst tre år. Oönskade sexuella bilder kan räknas hit utan någon fysisk kontakt. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes cirka 10 000 sexuella ofredanden under 2024, och en knapp tiondel av dem ledde till lagföring. Brottet ska inte förväxlas med sexuellt övergrepp, som är ett allvarligare brott i samma kapitel.
Olaga förföljelse
Består ofredandet av flera gärningar som var och en är ett led i en upprepad kränkning av samma persons integritet kan det bli olaga förföljelse. Ofredande är ett av de brott som räknas upp i bestämmelsen, tillsammans med bland annat olaga hot, förtal och överträdelse av kontaktförbud. Straffet är fängelse i högst fyra år.
Psykiskt våld
Genom en lagändring 2026 finns brottet psykiskt våld i 4 kap. 7 b §. Det gäller den som upprepat utsätter en annan person för kränkningar som beskyllningar, nedsättande uttalanden, otillbörligt tvång eller otillbörlig övervakning, om kränkningarna sammantagna är ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Straffet är fängelse i högst fyra år.
Vanliga missförstånd
Ett vanligt misstag är att tro att det krävs fysisk kontakt, vilket det inte gör. Ett annat är att den utsattes egen upplevelse avgör saken. Lagen utgår från vad som typiskt sett kränker friden, inte från vad en enskild person känner. Därför kan en gärning bli ofredande även om den utsatte tog det med ro, och tvärtom kan en upplevd kränkning falla utanför.