Mened är brottet att lämna osann uppgift eller förtiga sanningen efter att ha avlagt en ed som är föreskriven i lag. I praktiken handlar det nästan alltid om ett vittne som ljuger i domstol efter att ha svurit vittneseden. Brottet regleras i 15 kap. 1 § brottsbalken, och sedan en skärpning den 1 augusti 2026 är straffet fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vad krävs för att dömas för mened?
Den som hörs som vittne i en rättegång avlägger först vittneseden: “Jag N.N. lovar och försäkrar på heder och samvete att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra.” Därefter talar vittnet under straffansvar. Tre saker behöver vara uppfyllda för att någon ska dömas för mened:
- Eden är avlagd. Det måste vara en ed som lagen föreskriver, i regel vittneseden inför domstol.
- Uppgiften är osann eller något förtigs. Att ljuga räcker, men också att medvetet utelämna något väsentligt. Att förtiga sanningen är alltså lika straffbart som att hitta på.
- Uppsåt. Personen ska ha vetat att uppgiften var fel. Ett ärligt misstag om en tidpunkt eller en klädfärg är inte mened.
Brottet är fullbordat när vittnet har avslutat sin berättelse inför domstolen. Den som rättar sig själv innan förhöret är slut har alltså inte fullbordat brottet. Syftet med kriminaliseringen är att domstolar ska kunna lita på vittnesmål som bevismedel.
Vad är straffet för mened?
Straffskalan skärptes genom lag 2026:1318 (proposition 2025/26:218), som trädde i kraft den 1 augusti 2026. Den största förändringen är att normalgraden nu har ett minimistraff och att det mildare fallet inte längre kan ge böter.
| Grad | Straff från 1 augusti 2026 | Straff före 1 augusti 2026 |
|---|---|---|
| Mindre allvarligt brott | Fängelse i högst ett år | Böter eller fängelse i högst sex månader (ringa brott) |
| Mened av normalgraden | Fängelse i lägst sex månader och högst fyra år | Fängelse i högst fyra år |
| Grov mened | Fängelse i lägst två och högst åtta år | Fängelse i lägst två och högst åtta år |
Vid bedömningen av om brottet är grovt ska domstolen särskilt beakta om lögnen skett med uppsåt att försvåra eller förhindra utredningen av allvarlig brottslighet, att få en oskyldig dömd för allvarlig brottslighet eller att på annat sätt tillfoga någon synnerlig skada. Ett vittne som ljuger för att en gängmedlem ska gå fri från ett grovt brott hamnar därmed nära den grova nivån.
Varför döms mened nästan alltid till fängelse?
Mened är ett så kallat artbrott. Det betyder att brottets art i sig talar för fängelse, även när straffvärdet är lågt och domstolen annars hade valt en frivårdspåföljd som villkorlig dom. Lagstiftaren har motiverat det med att en lögn under ed kan leda till att en skyldig frias eller att en oskyldig döms, och att hela rättsväsendet vilar på att vittnesmål går att lita på.
Artbrottsregeln påverkar även unga. Enligt 30 kap. 5 § brottsbalken får den som var under 21 år vid brottet bara dömas till fängelse om det finns särskilda skäl. Att mened är ett artbrott kan vara ett sådant skäl, så även en 19-åring kan få fängelse för att ha ljugit i ett vittnesförhör. Påföljden bestäms ändå efter omständigheterna i det enskilda fallet, där ålder, erkännande och eventuellt tryck från andra vägs in.
När blir det inte mened?
Alla osanna uppgifter i en rättssal är inte mened. Brottsbalken drar gränserna så här:
- Uppgiften saknade betydelse. Enligt 15 kap. 4 § döms man inte till ansvar om det man ljög om var utan betydelse för saken.
- Skälig ursäkt. Detsamma gäller om någon lämnat osann uppgift om något hen hade rätt att vägra yttra sig om, och omständigheterna ger skälig ursäkt.
- Ingen ed. Den som ljuger under sanningsförsäkran i stället för ed, till exempel en part i ett tvistemål, döms för osann partsutsaga (15 kap. 2 §) med fängelse i högst två år.
- Grov oaktsamhet i stället för uppsåt. Har någon slarvat grovt utan att medvetet ljuga kan det bli ovarsam utsaga (15 kap. 3 §), med böter eller fängelse i högst sex månader.
Den tilltalade själv avlägger aldrig ed och kan därför inte begå mened genom att neka i sin egen rättegång. Åklagaren prövar i vanlig ordning om det finns skäl att väcka åtal mot ett vittne som misstänks ha ljugit.
Exempel: vittnet som ljög för att skydda en vän
Två typfall återkommer i rättspraxis och i frågor till juristtjänster. I det första vittnar en person i en rättegång där en kompis stod åtalad för misshandel och ljuger för att hjälpa honom. När kompisen sedan erkänner gärningen avslöjas lögnen, och vittnet blir självt åtalad för mened. Att ha ljugit för en vän är ingen ursäkt, men domstolen tar hänsyn till hur viktig lögnen var för målets utgång.
I det andra fallet vittnade en 16-årig flicka i ett mål om våldtäkt mot barn och påstod att den misstänkte inte varit på brottsplatsen. Två dagar efter rättegången kontaktade hon polisen och berättade att hon ljugit efter att ha upplevt ett samtal från den åtalade som hotfullt. Tingsrätten dömde henne för mened men fann förmildrande omständigheter, bland annat att hon själv angett sig, och påföljden blev ungdomsvård i stället för fängelse. Både tingsrättens juristdomare och nämndemännen deltar i den typen av bedömningar.
Liknande brott och frågor om mened
Vad skiljer mened från skyddande av brottsling?
Skyddande av brottsling (17 kap. 11 § brottsbalken) gäller den som döljer en gärningsman, hjälper hen att undkomma eller undanröjer bevis. Ljuger man dessutom i domstol för samma person kan det bli två brott: skyddande av brottsling och mened.
Kan man vägra vittna i stället för att ljuga?
Den som är närstående till den tilltalade, till exempel make, sambo, förälder eller barn, har rätt att vägra vittna. Övriga vittnen är skyldiga att svara. Den som utan laga skäl vägrar kan tvingas med vite eller i sista hand häktning, men det är ett annat förfarande än mened.
Gäller mened bara i svenska domstolar?
Nej. Brottsbalken gör det också straffbart att ljuga under straffansvar inför domstol i Danmark, Finland, Island eller Norge, liksom under ed inför EU-domstolen och EFTA-domstolen. Straffet bestäms då enligt samma skala som för mened i Sverige.
Källor: Brottsbalken 15 kap. 1–4 b §§ och 30 kap. 5 §, lag 2026:1318 (prop. 2025/26:218), Åklagarmyndighetens ordlista.